Tips om Painpodden

För dig som inte hittat Painpodden ännu vill jag rekommendera den. Den går på djupet med många olika perspektiv av smärta, det finns mycket att lära från alla kloka personer som varit med. Gunilla Brodda Jansen ligger bakom podden, och beskriver sig och den så här:

Hej Gunilla, vem är du?

Jag är specialist i rehabiliteringsmedicin och smärta och docent i rehabiliteringsmedicin på KI. Jag har brunnit för smärta som ämne sedan jag gick på utbildningen och vi hade flera smärtföreläsningar på grundutbildningen. Först då "hittade jag hem" med vilket område jag ville arbeta inom. Jag har arbetat med olika smärttillstånd, allt från neuropatiska smärtor till smärta hos tortyröverlevare och varit med om att bygga upp och förhoppningsvis utveckla smärtverksamheter.

Varför startade du Painpodden?

Jag startade Painpodden  lite av frustration. Jag  tycker det finns så mycket kunskap och kompetens i Sverige som inte kommer ut. Både vad gäller kunskap från "experter" med olika professioner, vetenskapliga och andra med lång klinisk erfarenhet, men också från personer som lever med långvariga smärtor. I ett avsnitt samtalar jag med representanter från Försäkringskassan, jag tycker vi hade en mycket bra dialog om de problem som vi läkare som sjukskriver har med att få igenom sjukintyg, men också de problem som handläggare har att förstå vad vi menar. För att inte tala om de sjukskrivna som ju hamnar i kläm. Painpodden drivs helt ideellt, alla inklusive teknik och studio arbetar utan ersättning, jag vill absolut inte ta in några externa reklamintäkter, den skall vara helt fri.

Varför ska primärvårdens medarbetare lyssna på Painpodden?

Just därför att den inte är reklamfinansierad och jag hoppas att man kan lära ngt som kan hjälpa kollegan att hantera och bemöta  patienter med långvarig smärta bättre. Kanske kan man rekommendera Painpodden som "medicin" i stället för annat läkemedel. Avsnitten är ju ganska korta, det är en fördel tänker jag. Och att de som kan mycket om smärta får tala fritt om sitt ämne.

Vilket är ditt favoritavsnitt än så länge?

Jag är så glad att kollegor och personer vill komma till Painpodden, svårt att säga om jag har någon favorit, men jag blev förstås berörd av både Kent och Cattis berättelser om hur det är att leva med långvarig smärta. Samtalet med Terese och Anna från Försäkringskassan blev också en ögonöppnare för mig. Om jag samtidigt får nämna de avsnitt som jag inte är så nöjd med måste det vara med våra politiskt valda där jag tycker samtalet flöt lite vid sidan av, jag skulle kanske pressat på lite mer. Men jag är ju inte Janne Josefsson direkt...

Om du bara fick ge ett råd till allmänläkare som möter patienter med långvarig smärta, vilket skulle det vara?

Ett?! Klä av personen,  undersök hela kroppen och använd smärtteckning innan du skickar till röntgen.

https://painpodden.podbean.com/

Nociplastisk smärta

Begreppet nociplastisk smärta fanns inte när jag gick läkarlinjen, inte heller när jag började forska om långvarig smärta. Jag har idag stor nytta av begreppet, och vill därför göra er uppmärksamma (och förhoppningsvis nyfikna) på det om ni inte redan är välbekanta med nociplastisk smärta.

IASP  (International Association for the Study of Pain) definierar nociplastisk smärta som:

Smärta som uppstår på grund av förändrad nociception trots att varken tydliga tecken finns på att faktisk eller hotande vävnadsskada orsakar aktivering av perifera nociceptorer eller bevis finns för att sjukdom eller lesion av det somatosensoriska systemet orsakar smärtan.

Det vill säga - en smärta som inte faller inom ramen för nociceptiv eller neuropatisk smärta. Smärtan orsakas istället av störd smärtmodulering, med sensitisering och smärtspridning som följd. Nociplastisk smärta betraktas som ett tillstånd i sig själv, oberoende av ursprunglig etiologi.

Viktigt att notera är att blandformer av olika smärttyper är vanliga, och att en nociceptiv eller neuropatisk smärta kan utlösa och underhålla en nociplastisk smärta.

Det fyller en viktig funktion i att beskriva smärtmekanism och särskilja smärtan vid exempelvis fibromyalgi, ospecifik ländryggsmärta och IBS.

Att kategorisera smärta efter mekanism, och inte bara fokusera på etiologi, hjälper oss att välja rätt behandlingar men också att kunna förklara för våra patienter vad som orsakar smärtan. Att vi som vårdpersonal kan förklara hur man kan känna en smärta trots att det "inte syns något" i prover eller radiologi, att beskriva smärtsystemet och sensitisering anpassat till patientens förutsättningar är en nyckel. Det är fullt förståeligt att man vill veta varför det gör ont, att man vill leta orsaken, och när orsaken är att smärtsystemet inte fungerar är det just det vi ska berätta om. Då kan vi också förklara varför vissa behandlingar inte fungerar vid just deras smärta, medan vi rekommenderar läkemedel som påverkar nervsystemet istället och inte minst fysisk aktivitet som kan lindra effekterna av den störda smärtmoduleringen. Det är bra att både själv förstå och kunna förklara varför känseln är påverkad när vi undersöker, varför det gör orimligt ont när vi känner på olika kroppsdelar. Att förstå att smärtan känns utan att det finns något fel där det gör ont, utan att felet sitter i smärtsystemet, gör också att det blir lättare för patienten att förstå våra rekommendationer om att inte avlasta just den delen av kroppen, tvärtom stimulera med mer rörelse. Inte minst är det viktigt att förstå att smärtan inte är ett tecken på att något håller på att bli permanent skadat i den smärtande kroppsdelen.

Om du vill veta mer om nociplastisk smärta rekommenderar jag varmt denna videoföreläsning av Eva Kosek, som spelades in vid Svenskt Smärtforum 2018 (som arrangeras av Swedish Pain society):

https://swedishpainsociety.com/video/lesson/svenskt-smartforum-2018/?video=65215 

Att göra rätt saker och följa upp vad vi gör

Det finns mycket att tänka på när det gäller smärta. Den här artikeln i Läkartidningen lyckas på många sätt fånga flera av de viktiga nivåer och nyanser som vi behöver tänka på.

Den lyfter också den mycket viktiga frågan om systematisk uppföljning - gör vi rätt saker, får vi effekt av det vi gör?

Här saknas tyvärr mycket i primärvården, vi behöver automatiserade system för att mäta (så att vi slipper lägga värdefull patienttid på att registrera olika saker) och enkla sätt att få ut resultaten att ha som diskussionsunderlag.

Det är dock inte lätt att få ut bra kvalitetsmått på smärta, av olika anledningar. Patienterna ryms inom många olika diagnosgrupper, vi saknar system för strukturerad dokumentation och inte minst - de viktigaste uppföljningsmåtten (livskvalitet, funktionsförmåga) mäts sällan.

Primärvårdskvalitet har två mått kopplade till smärta, som alla anslutna vårdcentraler kan ta del av:

Självklart finns det många anledningar till att ens resultat ligger åt ena eller andra hållet, men det är alltid viktigt att titta på sina resultat och diskutera dem.

Det finns ett nationellt register för smärtrehabilitering: Nationella Registret över Smärtrehabilitering, NRS. Många specialistvårdsenheter är anslutna, och en handfull primärvårdsenheter över landet (dock inga från Stockholm). Tyvärr krävs manuell inmatning, vilket är ett praktiskt hinder för många.

Vi jobbar på olika håll för att det här ska bli lättare. Har du några bra exempel på hur man kan följa upp långvarig smärta i primärvården? Tveka inte att kontakta oss!